Java 6 månader och några dagar, ca 16.5 kg. Vacker som få!
Jag känner mig helt slutkörd efter den här roliga med lika jobbiga helgen. Lördagen började med sökträning och Java var jätteduktig och hon fick till och med en dold figge och det löste hon fint och vi körde även kortare rullövningar. Hon tog rullen direkt och sprang till mig vilket gjorde mig överlycklig och det gjorde att jag tappade bort rullen i snö
. Efter söket gick jag och Lisa en promenad i det perfekta vinterlandskapet. Sen var det bara att skynda sig hem, duscha, äta, vila lite och sen åka till Frida som fyllde 26 år och vi gick ut och åt på BAR BQ, och sen blev det Flamman
.
Jag kom med andra ord hem vid 1 eller 2 och sen gick jag upp vid 7 på söndagsmorgonen, för jag skulle iväg på freestyleträvling. Jag hämtade upp Sara och vi åkte till HU där hon skulle tävla i klass 1 men vi hade massa tid innan, så vi gick en promenad så alla hundar fick röra på sig i snöovädret.
Max hamnade tyvärr under promenad i en väldigt dum situation, han var som vanligt en bit framför oss och då kommer en korsning och då kommer de en joggare i väldigt snabbt tempo och svänger upp emot honom och han redan stannat och ”utvärderar” om denna joggare är ett hot eller ej. När joggaren vänder mot Max så känner Max hotade och springer fram och skäller ut honom, och joggaren blir jättearg och det kan jag förstå, men stanna då och låt mig koppla honom och spring inte bara på emot en lös hund. Så joggaren gapar och skriker om att ha ”hundjävlarna i koppel” och då ska Java såklart gå fram och försöker säga att hon är såååå snäll, men då skriker han åt henne och hon blir jätterädd, vek som är, och kastar sig ner
.
Jag undrar verkligen om joggaren hade stannat och inte sprungit på om det hade varit en schäfer eller rottweiler som han skulle springa 1-2 m ifrån? För Max är riktigt skärpt i vissa lägen, så skenet kan verkligen bedra! Nu vill jag bara klargöra att Max INTE sig så om personer kommer gående – då lyfter han inte ens på huvudet – utan det är när han är lös och det kan komma fram en joggare som överraskar eller skrämmer honom. Ozzy backade såklart upp Max, de är verkligen som en flock.
Efter promenaden fick jag vänta lite tills det var Saras tur att tävla och jag var nog mer nervös än hon
. Det blev en lyckad debut och nästa gång kommer de garanterat fixa ett förstapris
. Jag är mycket stolt över Sara och Ozzy!
Så fort det var klart var det bara kasta mig in i vår lilla iskub till bil och åka hem och väcka Erik som sov (kl 13.39) och jaga upp honom eftersom vi skulle på adventsmiddag hos min pappa och Lena. Vi kom ”bara” 1 1/2 timme sent, men det gjorde inget
. Där var det två andra hundar (jack russel sex år och en blandras 13 år) och fyra småbarn och massa vuxna och jag måste medge att jag är stolt över Java (Max var såklart duktig) för hon var så snäll mot barnen och är väldigt bra med nya hundar.
Så nu efter en natt med alldeles för lite sömn är jag totalt död och kommer slöa i soffan och sen helt enkelt gå och lägga mig
.
Lite bilder från veckan:


Snöbus!







Leka?





