Nu kan jag äntligen dela med mig något positivt 
. Java och jag kommer förmodligen få en nybörjarkurs i vallning i vår 
. Jag hoppas verkligen det blir av!
Idag är det egentligen lydnadskurs men jag tänker nog stanna hemma och ladda upp mig för resten av veckans aktiviteter.
Veckas mål är simpla: plugga och jobba så mycket jag orkar och gå till gymmet två gånger .
Jag vill först tacka för alla kommentarer gällande min hälsa!
Detta inlägg blir en liten fortsättning på det, då jag hela påskhelgen har mått riktigt dåligt och varit tvungen att beslutet att inte tävla på lördag. Jag har vridit och vänt på hur jag ska göra en miljon gånger, men inga av mina argument för att tävla kan vinna över att jag MÅSTE fokusera all min energi på uppsatsen.
En av mina mindre bra egenskaper är att jag har väldigt dåligt tålamod och att vänta och skjuta upp saker är verkligen inte min grej. Jag vill göra allt NU och att tävla är något jag verkligen vill göra! När jag anmälde mig tänkte jag inte mer än att jag kanske skulle må lite sämre på själva tävlingsdagen och det är något jag är van att kämpa mig igenom, men uppsatsen och tävlingen och allt annat som kom nu blev för mycket. Jag har insett att det är två veckor nu som jag i stort sett varit sängliggande och allt jag orkat är att ta en promenad med hundarna.
Jag vet att inte kunna tävla kanske inte är det hemskaste som kan hända, men det är på många sätt bara en liten del av allt jag inte kan göra. För det är inte prestation på planen som är mitt stora problem, utan att gå upp tidigt och komma iväg till tävlingen men kanske framförallt nerverna som gör att jag mår dåligt flera veckor innan.
Min plan nu är väldigt simpel, jag kommer släppa klass I och jobba på klass II när jag får tillbaka inspirationen. Tills dess tänker jag lägga min energi på agilityn, viltspår och söket. När debuten blir av har jag ingen aning om, men kanske på en kvällstävling i slutet på maj, efter resan till Turkiet i juni eller i höst. Det enda jag vet är att min kropp inte är redo just nu och speciellt inte när jag har massa annat runt omkring mig.
Java däremot hon har tävlat fyra starter i helgen. Som jag har förstått det så hade hon och Sara två okej starter i lördags i freestyle och HtM och i går en riktigt bra start i HtM samt en helt kass i freestyle med en övertrött Java. Tyvärr blev det inga uppflytt men två rosetter iaf .
Jag kom precis på att har glömt att skriva under tiden jag var hundvakt åt Ammi, så blev blev Movi parad med Mo i Österrike . Så nu hoppas jag på att det växer massa fina helsyskon i Movi mage och framförallt en liten tik Sara .
När Ammi kom på efter semester hemma hos mig, att hon inte heller ville vara sämre, så hon började också löpa. Så nu kanske hon också ska bli parad .
Jag hoppas så klart på många nya Fätorpare . Mer info om kullarna hittar nu här: fatorpet.se
Detta inlägget är inget hundinlägg utan mer åt det personliga hållet.
Som många som läser denna blogg vet är jag sjuk,något som jag har haft jättesvårt att både acceptera och att leva med. Det är något som helt klart pendlar upp och ned. Min läkare vet inte vad det är. Jag har ett magbråck, men mina symptom är mycket fler och värre än vad bara ett bråck på magmunnen kan orsaka.
De besvär jag har är illamående och trötthet, vilket låter ganska harmlöst, men man kan bara kräkas till en viss gräns. Sen har man tillslut inte vätska eller mat i kroppen och då kan man även se allvaret i mina besvär.
Just nu är jag en månad in på min ”rehabilitering” och jag har just nu gått in i en vägg. Jag började förra veckan blir sämre och sämre och nu ligger jag här i sängen utan att ha möjlighet till att göra någonting. Så uppsatsarbetet började mindre lyckat och jag hoppas att en dags vila samt inställning av alla påskens planer kan minska stressen och få mig att må bättre. Tyvärr blir det så att ju mer stress/aktivitet det finns i mitt liv, desto sjukare blir jag. Speciellt om aktiviteterna påverkar min sömn, vilket de har gjort då jag har vaknat tidigt på morgonen av mitt illamående. Utan sömn är mitt illamående hundra gånger värre.
Nu kanske ni har en liten bild över hur det påverkar mig. Just nu känner jag mig framförallt som hoppet lämnar mig. Allt som nyss var möjligt känns nu helt omöjligt. Jag vet att det kommer vända och det är helt klart tack vare de två bästa personerna i hela världen, Erik & Sara. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara att kämpa utan dem! Båda har ett oändligt tålamod och förståelse – något som inte går att värdesätta. Jag ska inte heller låta hundarna komma undan utan att säga att de betyder otroligt mycket då de alltid finns där och de håller rutinerna i schack. Max håller sitt matschema strikt 
.
Kämpa kommer jag göra! Målen är stora men få och alla ska jag på något sätt uppnå trots mina begränsningar!
Idag börjar jag skolan igen! Dagen började inget vidare, men jag har lyckats ”uppnå” allt jag velat med denna dag 
.Det känns lika jobbigt som roligt att sätta igång igen. Vi har kommit en bra bit på vägen redan men målet är att lägga fram i juni och därmed skulle jag kunna få min examen!
Jag har som plus i kanten fått prata med Sara om min kassa nerver inför vår lydnadsdebut. Jag har som tur är börjat en lydnadskurs för Anders Svensson, som kommer vara domaren på vår tävling. Han är väldigt duktig och rättvis och vi har ett tillfälle till innan det är dags. På kursen i söndags så fick vi visa upp svåra moment och då valde jag fritt följ som alltid går att förbättra och han tyckte det såg bra ut och att halterna inte är så dåliga som det känns . Sen tränade jag lite av de andra momenten och det kändes bra. Vi lade även två platsliggningar, en själv och en i grupp och båda gick jättebra, förutom att hon rörd på rumpan lite lite på ena.
Det ända momentet som inte sitter är tandvisningen där hon gärna vill hälsa, men Anders tyckte att inte var så mycket poäng så DK gjorde inte så mycket. Jag ska försöka träna lite iaf .
Nu finns det inte mycket mer jag kan göra förutom att hålla tummarna och lugnet . Nu ska jag göra allt för att förminska den lilla tävling och se till att inte jaga upp mig, även om jag redan är uppjagad. Det känns bara så onödig att ha så dåliga nerver när jag har Java som min tävlingshund. Hon är ju awesome .
I går fixade Sara & Java de sista uppflyttet i HtM klass I . Två titlar på en vecka är galet skoj! Idag blev det tårta!
De starta även i klass II i freestyle men Java var för trött så Sara bröt. Det är jag jätteglad för eftersom de flesta kör på fast sina hundar inte har kul av olika anledningar. Att Java var för trött känns idag helt självklart, eftersom hon inte hade sovit på 10 timmar.
För dagen så ut så här: Mellan 10-13 fick en långlång promenad, sen hemma till knappt 14 och då åt jag och såklart har hon ena ögat öppet då. Sen till Sara och hjälpa till med förberedelser och kl 14:45 började resan till Stockholm och då satt hon bokstavligen två timmar i bilen. Väl framme vid ca 17:15 så fick hon sitta i buren, i jättestökig miljö och hon ligger och säger inte ljud men sover inte en blund. Så efter en start och 4 timmar där, så var det inte så konstigt att hon hellre ville ligga i buren än att leka min sin högt älskade pip.
Men man lär sig så länge man lever . Till nästa helg då vi ska till Stockholm igen ska hon mellan första och andra starten om det är långväntan, få äran att sitta i bilen där jag vet att hon sover . Ibland kan man glömma att även en aussie kan bli trött .
Mitt i allt tävlande och åkande till höger och vänster så är vi hundvakt åt Ammi (Crofter Holding’s Amorcita Roja) och att ha tre hundar går bra . Hon har ju varit här två gånger innan så det är inga nyheter . Ammi börjar närma sig 10 år och är hur pigg som helst. Jag hoppas innerligt att Java är lika pigg, för då kommer vi verkligen utan problem träna och tävla aktivt länge. Alla hundar trivs tillsammans och Java trivs nog mest , då hon gärna ligger och myser med Ammi.
Några mindre bra busbilder pga vädret .
Idag har Sara och Java tagit det sista uppflyttet i freestyleklass I och därmed får Javen titeln FD I . Jag är så stolt över båda! Idag hade Java dessutom inte en tanke på vart jag var . Hon var däremot lite väl laddad, men Sara taggade henne lite extra, eftersom hon ville vara en extra rolig tillgång för Java och att de skulle få en riktigt rolig start (i Javas ögon) på tävlingssäsongen. Vilket det lyckades med .
| 10 | Fätorpet’s Gentiana (Java) SE42274/2010 Australian Shepherd |
Sara Andersson Linköping HU |
23.60 7.80 | 7.85 | 7.95 Uppflyttning |
På torsdag ska de starta i klass II i freestyle och HtM klass I . Så jag håller tummarna för att det går ännu bättre på torsdag!